Spansk gris på halster

Det skall sägas med en gång. Jag är ingen ”grillmästare”. Men tycker mycket om utmaningen att få till det perfekta grillköttet. Det händer inte ofta, men igår blev det en fullträff! 🙂

I vår underbara Saluhall i Höganäs hittade vi ett par fina skivor gris ”Iberico”. Köttet hade ganska mycket fett, men jag valde att inte putsa bort något och heller inte marinera. Bara salt och peppar och några droppar olivolja precis innan det åkte på het grill.

Här syns några av de styckningsdetaljer som finns på en spansk gris!

Några styckningsdetaljer som finns på en spansk gris. Secreto sitter bakom frambenet, Pluma under ryggen.

Det fick ligga där några minuter innan jag sänkte värmen och lät grisen gå till 76 grader. Medan det vilade, så grillade jag några fina paprikor och ställde fram ett vackert pilaffris som tillagats med finhackad röd och orange paprika samt grön salladslök. Ett annat mycket gott tillbehör var vitlökssvängda bondbönor som vi köpt alldeles nyskördade hos vår gårdsbutik för bara några timmar sedan.

Köttet på tallriken var knaprigt på ytan och hade en utsökt smak som egentligen inte påminde om fläskkött. Hemligheten ligger i styckningen. Delen som heter Iberico Bellota Pluma sitter strax under ryggen i en muskel som grisen inte använder särskilt ofta. Dessa djur, som också ger oss Pata Negra, går omkring fritt i skogen under flera månader och käkar ekollon. Spanjorerna är duktiga på att stycka ovanliga delar på sina grisar. Intressanta artiklar om detta finns här och på vinochgastronomi.se som också delar med sig av recept på den delen som kallas ”Secreto Iberico”. Denna får vi pröva nästa gång!

Medan grillmästaren (nåja..) jobbade, så njöt hustrun en 2009 Franzen Bremmer Calmont Riesling Trocken. Calmont är ett av Europas brantaste vinberg. I Bremm är lutningen 68 %. Doften tilltalar en älskare av Mosel. Lätt petroleum, lite honung och citrus (lime?). Lagom hög syra och hygglig, lång eftersmak. På syran känns det dock som om vinet är lagom att drickas nu. Vi har fem flaskor kvar i källaren, samt några Goldkapsel Grosses Gewächs som håller ännu högre kvalitet.

Till grisen fick det förstås bli spanskt! 2003 Torre de Oña Rioja lat 42 Gran Reserva matchade maten perfekt. Vacker, mörkröd färg. Mörka bär, läder, tobak och choklad i näsan. Smaken i denna Rioja var mogen med ytterst lite dill, men desto mer av torkade körsbär. Njutbar till sista droppen.

Annonser

Om C-M Hedin

Nyfiken, empatisk och resultatinriktad kommunikatör med åsikter om mycket!
Det här inlägget postades i Mat och Dryck. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s