Kulinarisk helkväll i Växjö!

PM logo

 

 

Jag måste vara en av de sista i Sverige att besöka denna krog i Växjö. Den har faktiskt existerat i 24 år! Men i fredags åkte vi dit, ett glatt gäng från Marmiterna i Mölle (på tillfälligt besök i Småland). Det blev en mycket trevlig kväll, som jag gärna vill dela med mig av.

När vår minibuss släppte av oss mitt i Växjö centrum, så hade vi först lite svårt att hitta ingången till PM & Vänner. Det här är ett riktigt hotell- (75 rum) och restaurangkomplex, med en mängd verksamheter. Allt ifrån eget bageri ”Bröd & Sovel” till stor, bullrig bistro och en bar på taket. Men vi skulle till finmatsalen och där hade vi även fått ett ”Chambre Séparée”. Hovmästaren och sommelieren Ulrika Bohman ledde oss till rätt plats och sedan inleddes vår resa med en kulinarisk femrättersmeny döpt till ”Skog – Äng – Sjö”.

Ribban sattes snabbt när Ruben Sanz Ramiro presenterade sig som vår ”Operative chefssommelier”. Han basar över en imponerande vinkällare med över 3700 olika viner från hela världen. Mer om detta senare…

Det första som hände var att Ulrika ”serverade” oss första rätten i form av en
het sten av granit. Vi såg nog lite förvånade ut, men fick oss förklarat att det var inledningen på kvällens tema och stenen fungerade som en slags healing!

Vår sommelier Ruben är spanjor med gedigen yrkeserfarenhet från såväl Barcelona, London som New York. ”Amore” var det som hade lockat honom till Sverige och Växjö! Han började med att öppna en flaska blanc de blanc årgångschampagne från Dhondt-Grellet. In på bordet kom några mycket exklusiva amuse-bouche, se bilderna! Vaktelägg med karelsk kaviar och chipsflarn med löjrom. En läcker brödkorg kom också snart in och till det sovel i form av matfett på tre sätt *.

Sedan blev det kräftskiva! Ja, så skojade i alla fall vår hovmästare Ulrika. Det
var tre små kräftstjärtar, snyggt arrangerat med fänkål och det som på bilden ser ut som äggula var en ljuvlig emulsion på kräftan. Kanonrätt! Till detta bjöds ett glas vit Rioja 2002. Bra doft, men smaken höll inte lika bra. Enda vinet vi var lite besvikna på.

Följande lilla rätt smakade gudomligt! Det var en komposition med olika svampar och rotfrukter. Klockrent var också vinet därtill, en Riesling Spätlese från Piesport i Mosel. Reichgraf von Kesselstatt. Nästan lika gott som Caspari Ellergrub, som jag ju importerar från Enkirch.

När man nästan inte trodde det kunde bli bättre, så kommer majsankan från Vikingfågel i Munka-Ljungby! Grillad till perfektion och med en vacker liten sidorätt på tallriken. Snyggt! Vinet blev Alain Graillot, Crozes-Hermitage 2011 och mycket bättre kan det inte bli!

Nu började vi närma oss slutet och sista rätten blev ”Höstens körsbär” i en vacker stubbe. Ett sött dessertvin, Beerenauslese på druvan Scheurebe från Pfalz, gjorde stubben sällskap.

Till slut lite chokladtryffel med blåbär och marmeladkuber till kaffet.

Vår mycket sympatiska och kompetenta sommelier Ruben frågade slutligen om vi ville titta in i vinkällaren? Självklart gjorde vi det. Jag har sett åtskilliga flotta vinkällare på exklusiva restauranger. Ofta med dämpad belysning, golv med små runda stenar och lagerhyllor i ädelträ. Men aldrig något som detta! Inte den minsta lyx, bara funktionalitet! För att komma till PM & Vänners vinkällare passerar man genom ett stort garage, sedan en rejäl säkerhetsdörr. Därinne var en gång i tiden arkiv för den stora banken. De 15 000 flaskorna (av 3 700 olika sorter) ligger alltså i flyttbara hyllor på räls! Neonljus i taket och namn på regioner skrivna med vit krita direkt på lagerhyllorna. Här finns några (om inte alla) av världens största viner, La Tâche, Cheval Blanc och åtskilliga flaskor av jordklotets dyraste vin Romanée Conti i olika årgångar. Imponerande!

Tilläggas bör att priserna både på vinerna i den enorma källaren och på menyn är mycket rimliga jämfört med vad man får punga ut med i storstaden.

Lagom mätta och mycket nöjda ställde vi kosan hem till Skruvby igen. Så har man alltså gjort detta också – PM & Vänner – Check!

P.S. Vill ni läsa vad White Guide 2016 skrev om inledningen till denna måltid, så läs här:

  • För att ytterligare värma upp scenen, levererar köket en radda vackert presenterade munsbitar som ska stimulera syn, känsel, doft och smak. Vilket de också gör. Miniatyrglasstrut med valnötsinfusion, karelsk kaviar och klick len grädde. En remsa torkad, smakstinn palsternacka med syltad pumpa och örtkräm. Potatischips med hyvlad getost och kräftmajonnäs. Näringsvärdet växlar upp när välgräddat bröd dyker upp med tre klickar – kokt lardofett med enbär och äpple, smör från Lörudden, och fet röra på rökt sik. Fettet möts fint av förrättschampagnen från lill-producenten Dhont-Grellet och vad operative chefssommelieren Rubén Sanz Ramiro ödmjukt kallar ”stjärnårgången” 2008.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Om C-M Hedin

Nyfiken, empatisk och resultatinriktad kommunikatör med åsikter om mycket!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s